Stockholm, 25 oktober, 2019 - Irreguljära migranter som genomfört den riskfyllda resan från Afrika till Europa menar att de skulle göra om resan på nytt, trots vetskap om farorna det innebär. 93 procent av nästan 2 000 tillfrågade irreguljära migranter uppger att de upplevde faror under resan men endast två procent att en större medvetenhet om riskerna på förhand hade påverkat deras beslut att resa.

Detta framkommer genom en ny rapport författad av FN:s utvecklingsprogram, UNDP. Rapporten Scaling Fences: Voices of Irregular African Migrants to Europe är framtagen för att fylla luckor i den globala bevisbasen kring migration samt ge en tydligare bild av varför irreguljära migranter väljer att resa från Afrika till Europa.

Rapporten, som omfattar intervjuer med 1 970 migranter från 39 afrikanska länder i 13 europeiska länder varav samtliga angivit att de anlänt till Europa genom irreguljära medel och av icke asyl- eller skyddsrelaterade skäl, utmanar allmänt hållna antaganden kring irreguljär migration från Afrika till Europa.

Rapporten konstaterar att jobb inte var den enda motivationen bakom de irreguljära migranternas beslut att resa och att långt ifrån alla tillfrågade var "fattiga" i Afrika eller hade en låg utbildningsnivå. 58 procent var antingen anställda eller studerande vid tidpunkten för avresan och majoriteten av de som arbetade hade konkurrenskraftiga löner. 50 procent av de arbetande uppgav dock att de inte tjänade tillräckligt. Faktum är att två tredjedelar av de intervjuade menade att varken arbete eller möjligheterna att tjäna pengar i sina hemländer ändrade deras beslut att resa.

De intervjuade hade även i genomsnitt minst tre år längre utbildning än sina jämnåriga kamrater.

Scaling Fences betonar hur migration är en konsekvens av de utvecklingsframsteg som gjorts i Afrika, men även dess ojämnhet och att de inte varit snabba nog att möta människors ökade ambitioner. Begränsade möjligheter och brist på valfrihet framkommer genom rapporten som kritiska faktorer för unga människors beslut att resa till Europa", säger Achim Steiner, UNDP:s högsta chef.

"Genom att belysa varför människor väljer att resa med irreguljära medel samt vad de upplever i samband med detta bidrar rapporten Scaling Fences till en kritisk debatt om den roll den människlig rörligheten spelar för främjandet av de globala målen för hållbar utveckling samt de bästa metoderna för att styra den," fortsätter Steiner.

Rapporten konstaterar att resan är tidsbunden för många av dem som via irreguljära vägar tar sig från Afrika till Europa. Resultaten visar att fler av dem som sa att de inte vill stanna i Europa hade en laglig rätt att arbeta, jämfört med dem som ville stanna - med en bred marginal på 18 procentenheter.

Den påtagliga skammen över att inte ha fullgjort sitt ”uppdrag” att skicka tillbaka pengar till familjer och samhällen framkom som en viktig faktor som hindrade respondenterna från att återvända, där 53 procent uppgav att de fått någon form av ekonomiskt stöd från sina familjer och vänner för att kunna genomföra resan.

Väl på plats i Europa skickar majoriteten (78 procent) av migranterna med jobb och inkomst, tillbaka pengar till sina familjer. Dessa respondenter skickar i genomsnitt tillbaka en tredjedel av sina månatliga inkomster - vilket i genomsnitt motsvarar 85 procent av deras totala månatliga inkomster i sina hemländer.

Rapporten fann även att upplevelsen av att vara i Europa skiljer sig åt mellan män och kvinnor: lönegapet mellan kvinnor och män vänder tvärt då de kommer till Europa, där kvinnor tjänar i snitt 11 procent mer i kontrast till att i snitt tjäna 26 procent mindre i Afrika. En högre andel kvinnor skickade tillbaka pengar till familjen, även bland dem som inte hade en inkomst.

Men könsskillnaderna var även tydliga vad gäller brott, där en något högre andel kvinnor fallit offer för ett brott under de månader som föregått intervjun än män, och betydligt fler kvinnor hade upplevt sexuella övergrepp.

Scaling Fences
 utgör en kraftfull uppmaning att fortsätta utöka möjligheterna och valfriheten för människor i Afrika, samtidigt som möjligheterna att gå från "oreglerad" till "reglerad” migration måste förbättras i linje med Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration.

Detta är den andra rapporten i en serie av UNDP-rapporter som dokumenterar resor gjorda av unga afrikaner där den första, Journey to Extremism, utforskade de bokomliggande orsakerna till våldsbejakande extremism.

 

IRREGULJÄRA MIGRANTER GÖR SINA RÖSTER HÖRDA

”Om du har en familj måste du se till att de har mat, skydd, medicin och utbildning. Jag har en ung dotter. Människor kan fråga vilken typ av far som lämnar min fru och vårt spädbarn. Men vilken sorts far skulle jag vara om jag stannade och inte gav dem ett anständigt liv? ”- Yerima

”Idén om att försöka minska migrationens vikt är att titta på orsakerna bakom varför den uppstår. Det är... den styrande politiken som förankrar människor i fattigdom, som inte utvecklar någonting. Icke-existerande utbildning, bristande hälsa och utbredd korruption och förtryck. Det driver människor att emigrera.”- Serge

”Om fem år ser jag mig själv i mitt hemland. Under fem långa år har jag och min familj inte sett varandra. När den dagen kommer då vi träffar varandra igen, när jag åker tillbaka till mitt hemland, då tror jag inte att jag kommer tillbaka.”- Mahamadou

”Det var för att tjäna pengar. Jag tänkte på min mamma och min pappa. Min storasyster. Min lillasyster. Att hjälpa dem. Det är vad som pressade mig. Det är därför jag valde Europa. ”- Drissa

”När jag åkte utomlands var jag borta i tre år och åtta månader. Jag saknade min familj väldigt mycket. Jag kunde inte sova om natten ibland. Jag tänkte alltid på min familj, min fru och barn, vad som skulle hända dem när jag var borta. ”- Drissa

”Jag började arbeta när jag var väldigt ung. Att vara kvar och göra ingenting passar inte mig. Det är många av oss i den situationen; vi vill jobba, vi vill gå upp på morgonen, gå till jobbet och försörja våra barn. För många av oss betyder invandring att ta hand om oss själva, ta hand om våra familjer därhemma, samtidigt som vi deltar i landet som släpper in oss. Så idén är att vara användbar, och det är vad vi kämpar för.”- Serge

”När (min fru) ringde och sa att det inte fanns några pengar, då brukade jag gråta. För där jag var hade jag inga pengar, men jag visste att hon behövde pengar. Det är därför jag grät.”- Drissa

”Jag minns alltid min mamma och min pappa. De tänker alltid på mig. När jag åker tillbaka kommer de att vara glada. Mina vänner blir glada. Jag kommer också att vara glad.”- Mahamadou

 

FAKTA

58 procent av de tillfrågade hade antingen en inkomst (49 procent) eller gick i skolan (9 procent) vid tiden för avresan. För majoriteten av de som tjänade pengar verkar inkomsten ha varit konkurrenskraftig i en nationell kontext.

För 66 procent av de tillfrågade var lön, eller utsikterna till att tjäna en lön, inte en faktor som begränsade deras beslut att migrera.

62 procent av de tillfrågade ansåg att de hade behandlats orättvist av sina regeringar, där många pekade på etnicitet och politiska åsikter som skäl för uppfattningen av att ha behandlats orättvist.

77 procent tyckte att deras röster inte blivit hörda eller att deras lands politiska system inte gav någon möjlighet att utöva inflytande på regeringen.

41 procent av de svarande sa att "ingenting" skulle ha ändrat deras beslut att migrera till Europa.

Genomsnittsinkomsterna i Europa överträffar genomsnittsinkomsterna i Afrika, även i reella termer.

Bland respondenterna som tjänade en lön (både i Afrika och i Europa) skickade de i genomsnitt tillbaka en tredjedel av sina europeiska inkomster, vilket motsvarade 85 procent av deras totala inkomster i Afrika och över 90 procent i reella termer.

Kvinnor tjänade i genomsnitt mer än män (jämfört med relativt lägre nivåer i sina hemländer), en högre andel kvinnor skickade även tillbaka pengar, rapporterade lägre nivåer av nöd och högre nivåer av välbefinnande.

Resultaten antyder att de som tjänar pengar i Europa är mindre benägna till att vilja stanna permanent. I den här gruppen är det även en högre andel som har arbetstillstånd och skickar hem pengar.

67 procent av dem som inte ville stanna permanent i Europa sa att deras familj och vänner skulle bli glada om de återvände, jämfört med 41 procent av dem som ville stanna permanent i Europa.

Klicka här
 för en fullständig kopia av rapporten, högkvalitativa foton samt ett paket med videomaterial.

UNDP Runtom i världen

Du är här UNDP Sverige Representationskontor
Gå till UNDP globalt